ett i-landsproblem

Att få jobb på café betyder även att det måste inhandlas bekväma skor, och då vill man ju gärna att de inte ska kosta allt för mycket när man ska trampa runt i gammal bulgur och mosade tomater. Billiga skor betyder i 9 fall av 10 fula skor, vilket även bekväma skor gör i de flesta fall. Det är lite som med mat, fast tvärtom. Är den äcklig och dyr, då vet man att den är nyttig.

Hur som helst såhittade jag en mycket billig sko som hade allt. Den var både ful och bekväm - "Foppatoffeln". Och i jämförelse med att bära dessa öppet känns inte lite högmod, vrede och lättja så hemskt längre.

Inte kunde jag i min vildaste fantasi, när jag vaknade i morse, tro att dagen skulle gå ut på att bygga torn av fat och muggar. Men så var fallet då diskmaskinen på jobbet var trasig och porslinet inte hade någonstans att ta vägen. Situationen blev ju inte heller bättre av att det i vårat lilla kök låg en stor och svettig man på golvet som försökte laga den ovärdeliga maskinen mitt i lunchrusningen. Till saken hör även att denna man (som måste ha varit en smula utvecklingsstörd) kom vid 11:30 istället för 07:30. Jag citerar: "Det går ju inte att hitta hit med varken karta eller GPS". När jag gick hem vid 15:00 var han fortfarande inte färdig, men trodde att han hade hittat orsaken till kollapsen: en olivkärna.

Detta väcker sannerligen vissa frågor. Hur mycket kostar en sådan reparatör i timmen, och skickar de personer som är lite eljest för att det ska dra ut på tiden och ge mer klirr i kassan? Man kan ju bara hoppas att det inte tar lika lång tid för honom att hitta hem.

Tanter, damer, kärringar - de är överallt, och framför allt på sådana platser där man kan bli lite extra irriterad på dem. Det är inte så att jag hyser något agg mot äldre tanter i allmänhet, jag kan tycka att de flesta är väldigt go'a och glada men när det kommer till en specifik plats, Cityterminalen, då rinner det över. Vem f.n är det som har sagt till alla kärringar att man inte kommer med bussen om man inte tränger sig längst fram? Och att man gärna samtidigt kan tacklas med Dramaten och svära tyst över alla ungdomar som alltid är i vägen. Dessutom finns det den sorten som trots knäproteser och opererade höfter står längst fram vid gaten och inväntar bussen långt före alla andra, som om de inte kan låta någon annan kliva på först. Kanske har PRO ett system där alla sittsplatser rangordnas och därför krävs det inte bara att man är före alla ungdomar utan även alla andra kärringar som sitter inne på samma information. Detta är något jag förmodligen kommer att få ta del av senare i livet, då även jag kommer stå där med nypermanentat hår och tänka: Det var bättre förr.

Dags att börja blogga lite, eller försöka i alla fall. Har kommit fram till att det är skönt att få skriva av sig lite ibland, och sen kan man ju bara hoppas på att någon kommer att läsa det. Ganska ofta det dyker upp funderingar i mitt något förvirrande huvud som kan vara skönt att reflektera lite över.

Just nu funderar jag över hur det kommer sig att man inte dricker vatten när man har hält i sig ett antal glas med alkoholhaltig dryck? Det är ju inte jobbigare att be om ett glas vatten på krogen istället för att beställa in ytterliagre ett glas vin. Det finns ju många fördelar med vatten. Det är både snällt mot plånboken och bättre för kroppen samt att man dagen efter kommer att känna sig något piggare.

Att man aldrig lär sig. Man skulle ju kunna hoppas på att bli något förnuftigare med åren, men jag har från en mycket säker källa hört att så inte är fallet.